Laddkabel i kyla och värme: vad händer med kabeln?

Kyla gör en laddkabel styvare och värme åldrar den, men det är mantelns material som avgör hur mycket. En laddkabel enligt den europeiska standarden får hanteras ner till ungefär −35 °C, medan en vanlig PVC-kabel inte bör böjas under −5 °C. Voldt®s kablar är avsedda för användning från −30 °C till +50 °C, och några vanor håller dem smidiga i januari och säkra i augusti.

Publicerad 2026-11-06 · Av Voldt® produktteam

−30 till +50 °C

intervallet som Voldt®s kablar är avsedda för

Varje kabelmantel är en blandning av plast eller gummi som hårdnar när den kallnar. Hur kallt det får bli innan den slutar böja sig beror på blandningen. En vanlig böjlig PVC-kabel (H05VV-F) får bara böjas ner till −5 °C. Därför blir en billig förlängningssladd stel som en trädgårdsslang en frostig morgon. Laddkablar enligt EN 50620, den europeiska standarden för laddkablar, har en mantel av polyuretan som kabeltillverkarna godkänner för rörelse ner till −35 °C.

Styvheten i sig är mest ett besvär. Risken uppstår när en kall mantel tvingas in i en snäv böj, eftersom spänningen samlas på böjens utsida. Det händer oftast där kabeln går ut ur kontakten, i snäva öglor och veck och över hårda kanter som en trottoarkant eller tröskel. Att köra över en kall kabel eller slå igen en dörr på den är ännu värre.

En spricka i manteln släpper in vatten, och att hålla vattnet borta från ledarna är just vad en laddkabels IP67-klassning handlar om. Vår artikel om IP-klassning förklarar vad klassningen bevisar.

En laddkabel värms från två håll. Strömmen värmer kopparn inifrån, och en sommareftermiddag värmer solen manteln utifrån. En mörk kabel på mörk asfalt blir märkbart varmare än luften. Strömvärdena i EN 50620 är satta så att kabelns yta håller sig under 50 °C, och vår artikel om kabelns ledararea visar hur mycket marginal en kabel på 6 mm² har en varm dag.

Värme verkar långsamt. Plast och gummi åldras snabbare ju varmare de hålls, och solens UV-ljus bryter ner mantlar som inte är gjorda för det. Mantlar på laddkablar enligt EN 50620 testas för beständighet mot UV-ljus och ozon, en PVC-sladd för inomhusbruk gör det inte. En kabel som ligger hoprullad i en het bil sommar efter sommar åldras snabbare än en som förvaras i skuggan.

I Stockholm sjunker en genomsnittlig januarinatt till ungefär −3 °C och en genomsnittlig julieftermiddag når ungefär 24 °C, vilket ryms gott inom kabelns intervall. I Norrland kan kylan däremot gå under −30 °C. Där är det klokt att förvara kabeln inomhus eller i ett varmgarage och att hantera den extra varsamt.

På laddkablar och förlängningssladdar stöter du på tre sorters mantlar. PVC är billigt och fungerar inomhus, men en vanlig böjlig PVC-kabel får bara böjas mellan −5 °C och +70 °C. Gummi (H07RN-F) klarar kyla mycket bättre, ner till −25 °C i rörelse, men stannar vid +60 °C. Polyuretanmantlar på laddkablar enligt EN 50620 täcker −35 °C till +80 °C i rörelse, enligt kabeltillverkarnas datablad.

För en kabel som bor i bilen och används utomhus året runt är det den nedre gränsen som väger tyngst. En PVC-kabel som sköter sig fint i garaget kan spricka första gången du rullar ut den på en frusen uppfart, medan en polyuretanmantel fortfarande ger efter. Vår 22 kW-kabel har en mantel av TPU, termoplastisk polyuretan.

Voldt®s laddkablar och portabla laddare är avsedda för användning från −30 °C till +50 °C. Det intervallet är smalare än mantelns eget, eftersom det gäller hela produkten: kontakterna, kontaktstiften och, på en portabel laddare, även styrboxen.

Kopparns resistans ökar med ungefär 0,4 % per grad den värms (0,00393 per °C, EN 60228). En kabel på −10 °C har därför runt 12 % lägre resistans än samma kabel vid +20 °C och förlorar lite mindre energi som värme. På laddhastigheten är effekten för liten för att märkas.

Förändringarna du märker kommer från bilen och laddaren. Ett kallt batteri tar emot mindre effekt tills det har värmts upp, och därför förvärmer många bilar batteriet före en snabbladdning. I värmen skyddar laddare sig själva: våra portabla laddare har temperaturgivare som sänker strömmen, eller pausar laddningen, om de blir för varma, och displayen visar laddarens temperatur.

På vintern bör du rulla ut en kall kabel långsamt i vida öglor i stället för att skaka den rak, och vik den inte dubbel för att få ner den i en väska. Håll den borta från hjulen och från dörrar som stängs. Har kontakten frusit fast i bilens laddport, låt den tina i stället för att dra hårt. Vår artikel om en laddkabel som sitter fast förklarar hur du gör det säkert.

På sommaren är det långa timmar i direkt sol du ska undvika. Förvara kabeln i bagageutrymmet eller i en väska i stället för på uppfarten, och lägg den i en lös ögla under en lång laddning, i skuggan när det går, så att kopparns värme kan komma ut.

Rulla ihop kabeln längs dess naturliga böj året runt. Snäva öglor och vridningar sätter sig i en kall mantel och kommer tillbaka som knäckar, och i en knäck börjar nästa spricka.

• Använd inte en kabel med sprucken eller spräckt mantel.
• Låt en fastfrusen kontakt tina i stället för att tvinga loss den.
• Om bilens instruktionsbok säger något annat än den här guiden, följ instruktionsboken.

Voldt®s kablar är CE-märkta och TÜV-certifierade, med 3 års garanti. Villkor och undantag finns på sidan garanti och reklamation.